Hedesundaskäppan

Häsun´skäppan är en knutkorg av mycket gammalt ursprung. Den här typen av korgar har även använts i andra delar av landet, också i Norge, Finland, Baltikum och Albanien.
När bönderna, i gamla tider, for med kyrkbåtarna på Dalälven in mot Hedesunda kyrka hade de kyrkskäppan med. I den större låg ombyten med kläder, förning och annat som kunde behövas under dagen. I den mindre rymdes psalmboken och katekesen.
Skäpporna användes till vardags också för förvaring av bröd, äpplen, garn, bär, mm.
Tillverkningen av knutkorgar upphörde så småningom men inte i Hedesunda. Där fortsatte den att tillverkas för den egna bygdens behov. Hedesunda var i gamla tider ett tämligen slutet samhälle, influenserna utifrån få. Hedesundaborna föll inte i farstun över nymodigheter. De höll gärna fast vid det gamla beprövade, dit hörde skäppan.
Det var fö. bara i Hedesunda som knutkorgen kallades skäppa (kanske efter det gamla rymdmåttet ”skäppa”). I Hälsingland kallades den just knutkorg.
De flesta Hedesundaskäppor målades i blått, blågrönt och rött, mönstrade med prickade romber. Grepen var rak, formen oftast rektangulär, med spånen satta på ett speciellt låsande sätt.
Fortfarande finns det gamla skäppor som går i arv inom de gamla hedesundasläkterna.
Sedan 1993 ingår tillverkning av skäppan i slöjdundervisningen på Västerbergs folkhögskola. Och slöjdare i trakten ser till att den finns att köpa för hugade spekulanter. Till glädje för alla som uppskattar gediget hantverk. // Text: Länsmuseet

 

 

Gammal modell av Häsun’skäppan

Nyare hög modell 

Vanligaste modellen, här med psalmbok

Skäpporna som används på Stavgården är tillverkade av Sven Lindrot  Vinnersjö. Hembygdsdagen på Åshuvudet 1996 visade Sven sina fördigheter i skäpp-slöjd.

Knutkorgar

Korgar i olika former och tekniker är fascinerande, och har brukats i många kulturer över hela världen långt tillbaka i tiden, som bruksföremål för förvaring och transport. De är tekniska, funktionella och ändamålsenliga, och ett av de lättaste och starkaste slöjdalster vi känner.

När jag bosatte mig Gästrikland, kom jag i kontakt med en korgtyp som jag inte förut hade lagt märke till. Den benämndes här ”hedesundaskäppa”. Det är en korg, där ramen i korgen är uppbyggd av fyra vidjor. I varje vidja är det skuret två u-formade skåror, så att de kan böjas runt ändarna i nästa vidja. Varje vidja bildar således en överkant, en sida, och en underkant i korgen. De flesta korgarna  har en grepe som går igenom överkanten och underkanten av vidjan. En skåra är skuren i underkant av ramens överdel och i överkant av underdelen, för att i den sätta fast tunna träskivor, vilka är bredare i hörnen av korgen och smalare på mitten. Träskivorna stadgar upp korgen, och ingår som stående varp i ett flätverk av kluvna träspån. Bottnen är flätad på samma sätt som sidorna.

Nils Lithberg omnämner ovanstående korg i Rig 1918 nr 1, och i Rig 1921. Han skriver bl.a. ”typen synes talrikast förekomma från Roslagen upp till Hälsingland, men träffas även i andra landskap i norra Sverige, i södra Sverige förekommer den mera sparsamt såsom på Kållandshalvön i Västergötland, i Risingebygden i Östergötland, i Småland och på andra ställen. I Norge träffas den bl.a. i Telemarken och Valdres. Vi få söka ända ned till Montenegro och Albanien, innan vi återfinna den i exakt lika form. Men i besläktade former uppträder den dessutom i något enstaka fall i Tyskland, i Schweiz träffa vi den i Engadin, i Österike hos huzulerna i Ostkarpaterna, och slutligen träffa vi samma konstruktion tillämpad på taburettliknande stolar hos tschermisserna i Ostryssland”.

I början av 1990-talet blev jag på allvar intresserad av den här typen av korgar, och utifrån vad Nils Lithberg skrev i Rig, började jag att undersöka förekomsten, först i Gästrikland och Hälsingland, och sedan över hela landet. För att få en uppfattning om förekomsten och utbredningen av korgtypen i Sverige, kontaktade jag 1996 via en enkät och personlig kontakt, museer och hembygdsföreningar fördelade över hela landet.

Jag fick då kännedom om 137 korgar, varav jag analyserade 74 stycken. Av de analyserade korgarna var 26 daterade med årtal och de flesta var målade. Den äldsta daterade korgen i undersökningen var en ”karekörja” (kardkorg) från Västergötland, daterad 1746. Det Nils Lithberg skrev om förekomsten av knutkorgar i Rig, stämmer väl överens med resultatet av min undersökning.

Jag benämner korgtypen ”knutkorg”, viket väl stämmer in som samlingsnamn på korgen på grund av dess konstruktion, samt att namnet förekommer på en korg från Mo sn i Hälsingland, inkommen till Nordiska museet 1905. Annars har korgarna ofta benämnts efter vad de har använts till. Exempel på namn är förningskorg, kardkorg, sykorg, brödkorg, kniv- och skedkorg, bärkorg m.m. Nordiska museet äger två korgar ifrån Hedesunda, båda benämnda ”skäppa” och är daterade 1866, respektive 1855. (Under målningen 1845). Så i Hedesunda träffar man bl.a. på namn som kyrkskäppa, psalmboksskäppa, lässkäppa och skolskäppa.

 

Som det framgår av namnen har knutkorgarna brukats till flera olika ändamål. En gammal användning av skäppan är till att förvara kardad ull och det som hör till det textila hantverket. Flera sådana korgar finns i undersökningen, men i Hedesunda i Gästrikland har skäppan även haft en mer rituell användning som t.ex kyrkskäppa. Vad som nog mer än annat bidragit till knutkorgens fortlevnad enligt Lithberg ”torde vara att den blivit knuten till en viss användning. Så uppträder den i Mellaneuropa som saltskeppa och hos oss som förningskorg vid bröllop. Särskilt en rituell användning måste här, såsom även andra exempel visa, hava utövat ett konserverande inflytande på formen.”

Vissa särdrag finns på knutkorgarna inom landet. Många av korgarna är kvadratiska, utom de i Hedesunda där de flesta bevarade ”skäpporna” är rektangulära. Även i tillverkningen i övrigt finns små lokala skillnader, bl. a. på grepens utformning, vilket material som använts till flätnigen, och hur sidorna och botten är infästa i korgens stomme. Flera korgar är omålade, men under 1800-talet får vi många målade och daterade knutkorgar.

Hur gammal tekniken att göra knutkorgar är i Sverige vet vi inte, men vi vet att metoden att fläta på stående varp har förekommit inom andra områden än korgtillverkning. Några korgar i undersökningen är verkligen primitiva, och sidorna liknar flätade väggar. Den äldsta daterade korgen är från 1746, annars är det daterade materialet mellan åren 1820 till 1922. Av undersökningen framgår det, att de flesta korgarna finns i Västergötland, Uppland, Västmanland, Gästrikland och Hälsingland, i övrigt finns bara enstaka korgar spridda över landet.

Gästrikland är ändå det landskap, där de flesta knutkorgarna finns bevarade, och då framförallt i Hedesunda. Jag känner till över fyrtio skäppor i Hedesunda, och då är det ändå inte gjord någon grundlig inventering. De flesta är rektangulära och målade, och många är daterade med årtal och initialer och finns kvar inom släkten.

Man kan urskilja minst två tillverkare som har varit verksamma i Hedesunda under 1800-talet. Skäpporna skiljer sig åt genom att ha olika lutning på ramen, och att på den ena typen är grepen genomgående nedtill i ramen, medan den andra är tappad, samt att den förra har genomgående träskivor i botten vilket den andra inte har. Av de skäppor som har den större lutningen, har jag funnit åtta med nästan exakt lika målning, den äldsta daterad 1859 och den yngsta daterad 1882, alltså tjugotre år mellan dateringarna, och en daterad JED 1859 och en ALD 1865 är så lika, att de är svåra att skilja åt. En tillverkare har  åtminstone varit verksam i minst tjugotre år. Genom Hedesunda släktbok kan man spåra många av skäpporna till sina ursprungliga ägare och den gård som de kommer ifrån.

Även i grannsocknen Österfärnebo har det funnits en stor tillverkning, men något olik den i Hedesunda, och där finns också undersökningens största korg bevarad, idag använd som klädkorg, men kanske använd som ullskäppa en gång i tiden.

Till viss del har även kunskapen att tillverka knutkorgar levt kvar i Gästrikland. Jag har påträffat en korg som smeden Lars Welin, Sandviken, har gjort 1922, och uppgifter om att Emil Lännerström, Hedesunda, gjort korgar på 1950-talet, och efter honom Johannes Moberg, Hedesunda, Rune Mannqvist, Forsbacka, och Olle Lundberg, Hedesunda.

Sedan år 1993, har tillverkning av knutkorgar ingått som en del av utbildningen i gamla slöjdtekniker, på slöjdlinjen vid Västerbergs folkhögskola i Storvik.

 Av: Göran Andersson i Storvik.